Hej finisar. Jag är nervös. Eller, nervös räcker inte. Jag är rädd. Jag är rädd för att börja skolan igen.
Klart jag var orolig när jag skulle börja i Klippan vid den här tiden för ett år sen, men jag försökte hela tiden lugna mig själv. Jag klarar det. Jag har Katrine med mig, och alla är lika nervösa som jag. Ingen känner någon. Vi kommer alla vara blyga i början, men snart kommer vi lära känna varandra.
Så har jag svårt att tänka nu. Mina estetarsyskon splittras på olika håll över Sverige, och ingen är kvar hos mig. Jag är inte kvar hos dem heller för den delen. Det är bara jag, och 45 personer som redan är vänner. Jag är verkligen rädd.
Det är mindre än en vecka kvar tills jag ska sätta mig på en buss mot en skola som sätter helt nya krav på mig. En ny basist. Jag är rädd för krav. Jag skakar när jag skriver det här.
Jag vill tillbaks till Åbyskolan. Trygga Åbyskolan. TIll tidiga onsdagsmorgnar med Josef, till sena eftermiddagar med Amadeus på torget. Att dricka te med Frida, att vara sist klar i matsalen. Att kunna gå till lärarrummet och be om kanelbullar. Att folk frågar om plats i mitt instrumentskåp. Att cykla iväg med Sigrid och spela bas på tåget. Att sitta på golvet nere i estet, bara sitta där och känna lukten av väggarna. Att besöka Sanne varje dag. Att få onda blickar av Louise för att jag kan för mycket. Att spänt vänta på Carro eller Ronja när man inte kan sin stämma. Att kunna skämta vilt med historieläraren. Trygghet. Har inte varit så trygg på länge. Och nu... borta. Bara borta.
Tonerna av Kent i bakgrunden gör inte det hela bättre....
Jag har länge undrat om det är rätt, det jag gör. Att fortsätta med musiken, när man är rädd för krav.
Men jag vill inte heller byta linje. Jag vill inte att detta fantastiska år ska ha varit i onödan.
Hmm, hur avslutar man det här snyggt då? Jag har planer, men inte tiden. Linnea kommer hit om en halvtimme, tills dess ska rummet vara snyggt och min svarta striper redo. Sen ska jag nog cykla iväg någonstans. Sätta mig på en kulle och tänka. Eller cykla och bada, som jag tänkt från början. Vi får se.
Ha det bra finisar. Jag är glad att ni läser och kanske bryr er.