It's not over before it's too late.
Kategori: Agnes skriver av sig
Heej folket! Jag har inte bloggat på några dagar, men den här veckan har varit tuff, psykiskt alltså... Jag är liksom, vilse i livet. I vad jag känner, vart jag ska ta vägen. Och det finns massor av hinder för att jag ska få tänka klart...
Idag är det fredag. Jag vet inte hur vädret är, jag har inte låtit dagen börja på riktigt än, persiennerna jobbar fortfarande för fullt med att stänga ute verkligheten för mig. Musikvalet går emellan Kent anno 2012 och Frederic Chopin anno 1833, och sitter och gör något jag inte gjort på länge; fantiserar. Om att glida över ett stort balgolv, i en vacker klänning, bara jag och min kavaljer, det är mörkt ute och bara kristallkronan och några enstaka ljus lyser upp det annars så dunkla rummet. Lite Skönheten och Odjuret, fast till Chopin. Eller till Beethovens månskenssonat. Ni förstår säkert poängen.
Igår begav jag mig, efter en fantastiskt mysig picknick med 3 av de mest fantastiska pojkarna jag någonsin mött och någonsin kommer möta, för ett välbehövt besök på Salong Monée. Jag hade verkligen saknar känslan av att ha någon som pysslade om mitt hår. Dock blev det nog lite för kort i nacken, men jag kommer nog vänja mig.
Jag orkade inte lägga ner så mycket tid på den nedre bilden, ursäkta.
Idag kommer Julia hit för att hjälpa mig med ännu en förändring. En regnbåge ska pryda mitt hår, och visa omvärlden att man ska vara stolt. En hårfärg, eller snarare 7, som blir mina mest politiska hitills.
Dags för lunch, ska dansa mig ner för trapporna till Blommornas Vals från Nötknäpparen. Adios!
