Jag är för gammal för att växa upp.
Kategori: Agnes skriver av sig
Jag stack på en shoppingrunda idag. Skulle ta tåget på morgonen, köpte biljett på pappas lånade Jojokort och klev på utan några bekymmer. När jag satt på tåget kom konduktören och ville se min biljett. Jag visade den och påpekade att kontant varit ur funktion, men att det funkat utmärkt med kortet. Konduktören går vidare framåt till en kvinna i kanske 70årsåldern, som inte har någon biljett. Men däremot ett kort. Hon visste inte hur man löser ut biljett. Konduktören var vänlig mot henne och sa att det inte är så lätt i början, men att det är en vanesak. Hon föreslog också henne att fråga någon om hjälp nästa gång.
Jag satt och gapade. Kvinnan hade stått bredvid mig när jag löst ut biljett, sett att jag visste hur det fungerade... men inte frågat om hjälp. Stolthet, eller bara skräck för ungdomar? Sure, jag såg väl inte så läskig ut i min ljusblåa kjol och gula plastplomma i håret, men det gjorde mig besviken att hon inte frågat om hjälp. Våga visa att man inte kan, folket!
Drog först in till Hbg för att köpa lösögonfransar på H&M (3 par för 30, asnajs!) och sedan köpte jag även en mycket vacker peruk och wig cap (wig capen ser ut som en väldigt ful strumpa) på sammanlagt 300 spänn. Jag kommer se ut som en liten prinsessa på nyår, hihi! ^^
Senare, efter att jag sprungit vilse inne på knutpunkten då jag letade efter en toalett (och senare kom på att det fanns vid bussterminalen) begav jag mig till Familia. Varför? Pallar inte trängseln på Väla i mellandagarna.
Och nu kommer den biten som fick mig att tänka till;
Gick in på Lindex för att kolla efter en billig vit skjorta. Vid ingången hängde en klänning. En av de underbaraste klänningarna jag sett på länge, den var rosa/cerise, med stora, svarta prickar på, och en hel del tyll. Jag blev så kär...
Men. Den hängde vid den förbjudna avdelningen. Barnkläderna.
Alla vet ju att en sextonåring inte kan ha på sig barnkläder, det är ju bara töntigt! Det är liksom bara två år från körkort, då kan man inte klä sig i kläder för små flickor! Tillochmed dagens tolvåringar vill se så vuxna och mogna och sexiga ut som möjligt med sina A-kupor och framtidsdrömmar. Där står man, längst upp på avsatsen, efter den långa klättringen upp mot vuxenlivet och perfektionen, och ser ner på det som är förbjudet. Hade man vågat hoppa? Jag närmade mig avsatsen, tog den största storleken de hade (170, den sortens prislappar ser man inte längre) och gick till provrummet. Kände mig stolt. Kände mig framåt.
Klänningen passade inte. Jag stod där i omklädningsrummet och stirrade på mig själv. Ett desperat försök till att se vacker ut i det förbjudna. Grät inombords. "Let's face it", tänkte jag. "Du börjar bli vuxen".
Jag kanske börjar bli vuxen. Men jag är alldeles för gammal för att växa upp.
Bjuder på den här bilden för att lätta upp stämningen efter detta väldigt långa inlägg. Nu vill jag sova.
Tack för din tid.
