Jag har inte bloggat på ett tag, men nu jävlar ska jag ragea. (kan man stava det så? Ragea? Ja, ni förstår kanske vad jag menar.)
Jag är sjukt arg på en kille just nu. Ska jag vara ärlig har jag varit arg på honom alldeles för länge. Men jag kan inte släppa ut min ilska, min besvikelse, mina tårar på honom. Han står där och ler mot mig, det där oskyldiga leendet som säger "kom igen, du är inte arg på mig egentligen?" Jag ger efter. Jag kan inte vara arg på honom. Inte face to face.

Men nu orkar jag inte längre. Han har svikit mig så många gånger nu, och varje sång står han där med sitt leende. Jag har levt med detta det senaste året nu. Jag sväljer det, gång på gång, men inte längre.

Det gjorde ont den där tisdagen då du svek mig ännu en gång, men när du gör exakt samma misstag en vecka senare säger väl en del om dig, right? Jävla idiot.

I tisdags var fanimej sista gången jag gömde min ilska. När du är tillbaks från Siesta blir det synd om dig.

Och lite allmänt; ledig de närmaste dagarna. Var hos farmor och farfar idag och arbetade, lastade ved. Saknar Julia, väldigt mycket. Jag vet inte varför.