Hanna Agnes Augusta

-en musiker med livlig fantasi!

Dåligt humör, go away.

Kategori: Agnes skriver av sig

Hej alla söta läsare!
Även om jag verkat glad på sistone har jag mentalt mått illa under senaste tiden. Det har varit under de senaste veckorna, och jag hatar det verkligen. Jag älskar ju att hoppa runt och vara glad och vara allmänt Pinkierandom, men jag kan inte riktigt hela vägen. För er som jag tagit ut det på, förlåt. Jag blir så här lite då och då.
Och allt som hände igår gör ju inte saken bättre....
Skulle iväg och träna som vanligt på Friskis och Svettis, som jag brukar. Folk har många fördomar om just F&S, men jag stormtrivs, jag mår bra av den träningen och det är trevliga människor. Men igår hade några killar i typ mellanstadieålder smugit in på passet. Till och börja med hånade de oss. Skrattade åt oss, och eftersom de stod bakom mig störde jag mig såklart på det. Jag vände mig om och frågade om de hade kul, de sa ja. Jag bad dom stå och kolla på någon annans röv, och räckte lite lagom diskret finger. De hånade oss ännu mer. Till slut reagerade en värd och slängde ut dom. Men det tog inte slut där.
Efter passet, när vi bytat om och sånt, hade killarna på nåt sätt lyckats ta sig in i lokalen igen, där de gömde sig. Då det bara var jag och mamma kvar skällde vi ut dom och mamma hotade med att ringa polis om de inte gav sig av. De stack, och vi kollade igenom hela Rågenhallen för att se om någon var kvar. Till slut gav vi upp och skulle gå. Då ser vi att hela ytterdörren är nerspottad. Jävla ungar, tänker vi, och jag går för att ta min cykel. Korgen var helt inslagen, baklampan var påslagen för att slösa batteri, och sadeln hade tydliga spår efter var de sparkat, och den var förstörd den med. När vi började försiktigt cykla lät det konstigt, och vi konstaterade att flera ekrar i bakhjulet lossnat och vissa saknades helt. Antagligen har de slitit loss dem.
Seriöst?! Vad är det för jävla sätt?! Jag vet inte vilka de är, men hade jag vetat det hade jag sökt upp deras föräldrar och berättat allt och sedan tvingat dem och ungarna att betala hela reperationen av cykeln, som enligt reparatören kommer kosta drygt 700 spänn.
Och då började jag såklart undra.... vad är det som gör att barn är som de är idag? Jag tror inte att någon skulle kunna göra så här under min uppväxt......

Kommentarer


Kommentera inlägget här: