Hanna Agnes Augusta

Fick vänta länge på tåg på grund av missförstånd, och när jag äntligen var i Åstorp följde jag med Oscar ner till byns enda elektronikaffär. Besöket var för mig helt meningslöst, men jag följde med för vänlighetens skull. Efter det stod vi utanför banken och bara skrattade åt ingenting, höll om varandra och njöt av varandras sällskap. Det var då en gubbe gick fram till oss. Gammal och sliten med ett långt skägg, men med lysande ögon. Han betraktade oss, och sa sedan med ett leende; "Jag avundas er, som är unga och kära."

De orden fick mig att gråta ännu mer. Det är helt sjukt egentligen. Hur man kan vara så egoistisk och bara söka sig efter de dåliga sakerna och klaga på dessa, när man har det fantastiskt redan. Jag har börjat tänka på detta, på hur underbart mitt liv egentligen är. Jag är ung, jag är kär. Jag har en (hyfsat) trevlig familj och de mest fantastiska vännerna man kan tänka sig. För att inte tala om vilken underbar och betydelsefull pojkvän man har.. du är värdefull, Oscar.

Bjuder på en av mina nya favoritbilder, älskar verkligen bilderna från fredagens privata session i min trådgård.

Nu blir det mat, och sen terminens sista popochrock, oh yes!