Häjhäj folks! Nu är det dags att uppdatera då det var snart en vecka sen sist. Sitter just nu i min säng med min mac Preem och har ganska så ont i huvudet, inte kul.... men veckan hitills har varit awesome. Vi har niorna på besök, så har inga riktiga lektioner utan spelar med våra ensemblegrupper eller guidar dom. Idag har jag och Amanda guidat (vi är så jävla duktiga!), spelade igår och ska spela imånn igen. Hyfsat taggad, antagligen för att jag är så trött... Sen blir det givetvis Väla imånn med lite folk eftersom en affär jag diggar stenhårt (höhö, lama uttryck ftw), nämligen New Yorker. Dock är jag rädd att folk kommer överdosera den butiken och kläderna kommer inte bli intressanta längre när det är så nära till dom.... Måste även kolla upp julklappar, en dryg månad kvar till jul och känner ingen julstämning alls! D:
har blivit sjukt taggad på att färga håret rosa som Fluttershy, vet dock inte om jag gör det innan jul... Men det ska göras innan årets slut, om jag inte hittar nån najsig peruk i den färgen. :3
Dags för en kopp te och en skorpa eller två, hade!
Bjuder även på en bild på mig och Hjalmarpalmar från idag, så här kul har man det på musikskolan när man inte hittar internet!
Hej vänner.
Jag är inte på humör för något just nu. Jag känner mig bara tom, ännu en gång. Det är en tidig söndagsmorgon, jag luktar skit och borde städa upp. Men jag fattar inte varför. Jag ser ingen mening med det. Jag har så mycket jag borde få gjort, men jag bara sitter här, lyssnar på Blink 182 och stirrar in i skärmen på min Mac. På bilden som Nicco tog igår, på mig och Oscar. Jag gjorde exakt samma sak igår, när jag inte kollade på My Little Pony - Friendship is magic. Jag känner mig jättemogen, eftersom det mest är killar som kollar på det... Honestly, det är så. För det är jävligt manligt.
Det enda som känns meningsfullt, förutom My Little Pony och Coca Cola Vanilj, är du. Min Oscar. <3
Hej människor.
Jag ligger och skriver från min egen säng idag, med en hals lika skör som en glasblomma, och ett huvud som jag tvingar mig själv att bära högt men som gång på gång faller ner på kudden av min egen trötthet. Det har snart gått en vecka sen jag blev sjuk, och jag mår bara sämre och sämre för varje dag. Bredvid min säng står en hög av disk, högar av kläder, högar av ångest och illamående.
Vaknade för ett tag sen, fastän klockan är sex på eftermiddagen. Eller kvällen, jag vet inte. Vem bestämmer sånt nu för tiden? Kannan med vatten är tömd för längesen, och nu är det bara jag och Kent kvar i vår lilla ensamhet.
Jag saknar min Oscar, en av de få människor jag vet skulle kunna muntra upp mig nu. Jag försöker hålla allt inom mig, men Joakims röst är så vacker och sårbar... Jag vill bryta ihop igen och gråta som ett litet barn tills någon kommer och håller om mig, pussar min panna och viskar med mig gungandes i sin famn att allt kommer bli bra, du kommer snart kunna röra dig igen...
Jag vet att jag klagar mycket, jag kan inte hjälpa det. Jag är arg på mig själv för att jag har problem bara med att gå rakt bort till badrummet, och däremellan är det drygt 5 meter. 5 långa, tomma, kalla meter.
Jag får väl stanna här ett tag till. Ett långt tag till...
Hääj! Nu jävlar ska vi blogga! bloggbloggblogg...
Hade nyss min första körlektion ever, asgött! Nu sitter vi och sjunger och väntar på att engelskan ska börja...
Jahopp... har inte så mycket att skriva om iaf, kan skriva lite om scouterna så jag kan få bloggmärket :D var på scouterna igår... vi var ute i skogen och eldade... typiskt scoutigt, jag vet. Nästa vecka ska vi bygga en ugn eller nåt, för att vi ska kunna laga mat veckan efter det. ...ja.
Tjolahopp!! ;D
Hääj folket, borde bloggat igår men datorn var cp och ville inte sitta vid mina pärons sirapsburk till dator... nu sitter jag här och är småsur över 3 saker;
1. Morsan stack iväg i morse till jobbet och 'råkade' få med mig min plånbok... (men eftersom jag är så sneaky hade jag inte bankkortet där, maha!)
2. Miffot jag skulle vittnat mot igår dök aldrig upp, så hela rättegången blev inställd. Han måste betala vite, och om han inte dyker upp på nästa kommer han häktas och mög. (det är han som är fegisen)
3. Min bror sitter och spelar Nalle har ett stort blått hus-låten på piano ashögt så jag inte kan höra min egen musik...
För övrigt är jag faktiskt taggad på att börja skolan imånn, men det betyder inte att jag ska njuta av friheten idag med bästa Ossi på Familia. Men först blir det städning... tror jag. Kanske. Eller jo, det blir det! (men bara för att mamma ibland läser här...)
Jag tror de blandar ihop mig med någon som bryr sig...
Hääj underbara människor! Nu har jag varit hemma i tre dagar oich fortfarande inte orkat blogga, fy på mig! :o
Iallafall, lägret var något av det coolaste jag varit med om. Massor av nya vänner, kulturer, och annat smått och gott. Längtar tillbaka, även om jag måste erkänna att det är ganska trevligt att fås ova i sin egen säng igen... ^^
Idag har jag varit på Väla med Pontus, en killkompis jag fick under lägertiden. Har köpt jeggins (känner mig vääldigt fjårtis just nu), massa tuschpennor, och übersöta suddisar som liknar pommes och en panda. Dog lite smått när jag såg dom liksom, ville bara ha ;o
Jag har varit jävligt klantig... jag har tappat min mobil (därav rubriken). I know, det suger! Har ringt till hittegods och sånt, men de får inte in nåt förrän imånn, så kommer nog spärra mitt simkort och sånt... vill ni nå mig är det bara att ringa hemnumret, 04251104. <3
Detta hör inte hit, men här är en bild på mina underbra Pikachunaglar. Kärlek till Cutepolish som gav inspirationen. :'33
Hejhej vänner! (vill varna redan innan att b-tangenten är cp så om det ska vara ett b nånstans, li inte förvånad om det fattas...)
Jag har lyssnat på Kent mycket redan innan, men mitt Kentintresse har fått en nytändning. Jag vet inte varför, men plockade fram min Kentbox (alla skivor från Kent till Tillbaka till Samtiden) och satte igång Hagnesta Hill... och poff fick jag ett nytt favoritalbum, innan har det varit Vapen & Ammunition eller Tillbaka till Samtiden.
Det bästa med Kent är fanimej texterna. De är glasklara, fantastiska och sätter sig verkligen i hjärtat. När jag kommer någon vart med min musik vill jag också kunna göra det. Få människor att gråta ara av att höra min rörande musik.
Jag älskar Kent. Jag älskar Kevlarsjäl. Jag lever på Kevlarsjäl just nu.
http://www.youtube.com/watch?v=mm20coPr3XY&feature=related
Lyssna, för fan.
<3
Hääj allihopa!
Jag vet, nu är det faktiskt aslängesen jag bloggade, och jag skäms lite för detta... så nu jävlar ska ni ha saknat mig, annars lir det ännu längre till nästa gång!
Dock hände det inte så mycket under förra veckan, bara det att jag klippte av mitt hår och går runt och liknar min moster Pernilla mer och mer för varje dag som går... Fast det är nog bara ra, är trött på att höra att jag är lik modern min.
Anyway, har mycket att tänka på just nu, då jag åker på feteläger nästa vecka... ska bo i tält i 13 dagar med göteborgare och sånt där, och dessutom med 38000 människor som inte kan svenska. Woohoo!
Så här ser jag ut nuförtiden ^^
Hääj folket!
Jag vill tacka alla mina underbara vänner som finns för mig. Det känns underbart att veta att när något händer finns ni där som stöd, hjälpande händer som hjälper en upp när man själv inte kan klara det själv. Men också som bara finns där och underhåller en när man har tråkigt en kväll när man behöver det som mest. Jag vet inte hur många av er som faktiskt läser detta, men ju fler desto bättre. Ni är fantastiska människor, ni är galna, ni är underbara. Ni är mitt allt.
Jag kommer aldrig glömma bort er och de underbara dagarna jag haft med er, vad som än händer. Jag älskar er.
Iron Maiden på Ullevi i fredags var underbara, det lär man inte glömma på ett tag :D
Och om ni undrar... ja, jag saknar Oscar. Det är därför jag är såhär.
Läs överskriften. Den säger allt egentligen. Jag är helt slutkörd...
Sedan jag uppträdde med min låt har jag haft drygt 40 nya händelser varje dag om att jag MÅSTE spela in den. Jag har börjat på gitarren, och den är färdig. Sen skulle vi (jag och bror) spela in sången, men... det blev platt och meningslöst och allvarligt. Det lät som att jag nyss fått min hund påkörd av en bil, ungefär så glatt. Och allt detta på grund av stress, oro, saknad, sorg och för lite sömn. Jag är en instabil människa, jag klarar inte det. Jag har ofta drömt om att vara känd, men bara att vara det så här lokalt är sjukt jobbigt. Jag ångrar att jag satte mig där i torsdags och vann niornas hjärtan...
Orkar inte jobba, även om jag bara jobbat en dag. 8 timmar i en källare i Helsingborg, lyxigt? Ajjemän. Dessutom gick jag vilse inne på Net on net på lunchen, kom försent och trampade nästan på en död näbbmus. Göttans.
Längtar till helgen, sommarlovet. Det ni har som inte jag har.
Jag har inte bloggat på ett tag, men nu jävlar ska jag ragea. (kan man stava det så? Ragea? Ja, ni förstår kanske vad jag menar.)
Jag är sjukt arg på en kille just nu. Ska jag vara ärlig har jag varit arg på honom alldeles för länge. Men jag kan inte släppa ut min ilska, min besvikelse, mina tårar på honom. Han står där och ler mot mig, det där oskyldiga leendet som säger "kom igen, du är inte arg på mig egentligen?" Jag ger efter. Jag kan inte vara arg på honom. Inte face to face.
Men nu orkar jag inte längre. Han har svikit mig så många gånger nu, och varje sång står han där med sitt leende. Jag har levt med detta det senaste året nu. Jag sväljer det, gång på gång, men inte längre.
Det gjorde ont den där tisdagen då du svek mig ännu en gång, men när du gör exakt samma misstag en vecka senare säger väl en del om dig, right? Jävla idiot.
I tisdags var fanimej sista gången jag gömde min ilska. När du är tillbaks från Siesta blir det synd om dig.
Och lite allmänt; ledig de närmaste dagarna. Var hos farmor och farfar idag och arbetade, lastade ved. Saknar Julia, väldigt mycket. Jag vet inte varför.
Er första tanke är förmodligen: WTF?? Jo, det var min också.
Vi hade scoutmöte uppe vid en stuga i skogen, och vi fick den (vid det tillfället) geniala idén att backa upp en jävligt lång bit. Dock backade vi lite snett och... ja.
Efter en halvtimmes slit och smsande med Fredriksson fick vi upp bilen. Victory!
Han som körde tyckte detta var en aning pinsamt, så jag nimrodade honom. (plus vill han inte att hans far ska få veta vad som hände, det räckte med att vår kompis knäckte antennen...)
Häpp!!
Okej, nu måste jag skriva av mig, för jag är sjukt jävla arg!
I skolan har vi sen några veckor tillbaka jobbat med ett arbete i fysik. Jag och min kompis (lämnar hennes namn utanför här) och vi har jobbat med vågkraft, men det hör inte hit.
Och nu när vi egentligen skulle ha lämnat in det idag, men vi inte hunnit så långt (jag är sämst på att prioritera) och vi skulle jobba så långt vi hann. Hon hade varit i skolan hela dagen, men på sista lektionen var hon inte där. Och hennes kompisar visste inte heller. Någon loggade in på Facebook, och vad ser man där? Jo, hon skiter i lektionen och mig och har stuckit till väla.
SÅ JÄVLA DÅLIG STIL!! GAAAAHHH! :@
Så gör man ju för fan inte! Det enda positiva av detta är att eftersom Bosse ser att jag gjort det mesta själv kommer jag förmodligen höja mig i fysik. Lovely.
Försöker kväva ilskan i Antichrist Superstar. DET är kärlek det. <3
Jag har tråkigt. Väldigt tråkigt. Så där äckligt tråkigt som man bara kan ha när man är ensam hemma med bror en lördagseftermiddag då man inte har något att göra.
Det är sinnesrubbat! Här finns absolut ingenting att göra! Funderar på att lämna Åstorp någon timme och åka iväg nånstans, nu när man äntligen har pengar borde det ju firas, right?
Finns det nån som ens läser detta? Seriöst? Jag känner mig ensam och liten. Hallå? Finns det någon där?
Ni borde nog veta att jag ganska enkelt blir paranoid. Vad som helst kan få hela mitt psyke ur balans för ett tag, och nu känns det lite så.
Fint väder, borde gå ut och fota. Åka någonstans. Bara göra någonting!
Gaaaaah!!
Älskar bilden. <3
De senaste dagarna har varit ett rent helvete för mig, dock har jag inte direkt stake att visa det, utan skriver det här istället... great?
Jag är bara så jävla rädd just nu... Jag vet hur hårt jag svikit Oscar. Det känns som att jag balanserar på en lina, högt ovanför eran värld. Ett snesteg och jag kommer förlora allt och falla till marken...
Jag vet att inte så många läser det här, så det är skönt att få skriva av sig. Jag är bara så jävla rädd just nu...
